Blogg- och bildtorka. Inge bra.

Och ännu mer awesome om det är mjukglass. Och om möjligt ännu bättre om man blir bjuden.
Så, idag var ganska awesome med andra ord!

Den första, Calvin Klein, kostade en del. Men den är EDP så den lär hålla länge, plus att doften sitter i så mycket bättre.
Jag har velat ha den ruskigt länge, men inte känt att jag har kunnat lägga pengar på den.

Så mycket för att städa ><
Plockade fram kameran istället och fotade. Nu är hela jag öm (ergonomi, vad är det?) och har hundratals bilder att gå igenom. Phew.

Det är varmt som satan och åskmullret blir bara högre och högre.
Det kanske är ett tecken på att jag borde dra ur datorn och ta tag i städandet av lägenheten?

Känner du som tjej att det är surt att slänga ut massa pengar i månaden på tamponger? Men vad bra! Det finns nämligen en sida som skickar dig gratis tamponger varje månad, i utbyte mot att de får ha reklam på förpackningarna och att du fyller i en undersökning efter varje utskick. Tampons for free heter sidan.

Jag har hittills fått hem ett paket. Enligt mig var det alldeles för få tamponger för att räcka hela perioden, samt att för min del skulle de varit större.

Men det är säkerligen så att normalstorlek är det som används mest och därför är det lättast att skicka ut dom istället för att anpassa sig för varje användare. Att det är få spelar heller inte så stor roll (fast jag trodde ju att syftet var att man skulle slippa köpa tamponger) eftersom att det är gratis och jag är tacksam för det jag får helt enkelt! Jag tycker att det är ett skitbra initiativ och jag hoppas att de i framtiden kan göra mer individuella utskick. Men helt klart värt!

Dock var det längesedan jag fick mitt paket, men jag har inte riktigt koll på när, så man skall nog inte förlita sig på att ha gratis tamponger redo för varje mens. Jag har alltid hemma, just in case.

Är ni som jag som tycker att gratis är gott? Bra!

Det finns en sida där man kan plocka ihop sin egen goodiebag, som sedan (helt gratis) skickas hem till dig!

Visst låter det bra? Det är det!

Vad väntar du på? Klicka här för att komma till sidan.

Efter alldeles för många timmar med diverse guider och videos kände jag att det skulle ta på tok för lång tid att bli klar med designen.
Det gick, men det gick i snigelfart.

Så fann jag då några gratisdesigner på bloggen Sannas rum, efter att ha gått igenom massa tips från henne.
Kände att ja vadfan, varför inte? Designen såg ju ut nästan precis som jag ville ha den och suttit och kämpat för att få fram. Hur bra?

Dock har det tagit tid att ändra alla dessa småsaker som inte "syns". Arkiven, kategorierna, länkar och flikar i dropdownmenyn osv.

Jag hade allt klart i testbloggen och kopierade över allt hit. Ändå var det en grej som vägrade fungera och det tog lång tid att lista ut hur jag skulle lösa det, eftersom ingen kunde hjälpa. Så frustrerande men jävlar vad glad man blir när man löser det helt på egen hand.

Headern är ju dock inte min. Den skall jag byta ut senare, men det orkar jag inte nu. Denna är ju jättefin, men jag vill ju ha mina egna bilder ^^

Och något som verkligen bråkar med mig är teckensnittet för inläggsrubrikerna. Jag har laddat ner ett teckensnitt som skall synas för alla datorer, även de som inte har det installerat. Men under tiden sidan laddas syns mitt andrahandsval. Irriterande men inget jag kan lösa just nu. Jag har ju rätt koder och så, men jag vet inte vad som krånglar.

Men, nu är i alla fall bloggen bredare, vilket gör att jag kan ladda upp större bilder. Sådant tackar vi för!
Dock är ju de äldre bilderna samma storlek som innan, men skitsamma.


Enjoy!

Okej. Jag är visst inte så överdrivet aktiv här. Men jag håller på att fixa med en helt ny design och efter det händer det grejer! Det tar ju dock lite tid eftersom jag gör allt själv utan så mycket kunskap och tar hjälp av guider på internet.
Men det blir nog bra till slut. Så, ge inte upp på mig (:

Så är det ju faktiskt mors dag idag. Grattis (om man säger så?) alla mammor och speciellt min då <3

Sol ute, sol inne. Sol i hjärta, sol i sinne. Eller?

Oj, nu var det riktigt längesedan jag var inne här. Men jag har haft noll inspiration och inte ska man bara skriva för sakens skull. Eller hur?

Peppad av snösmältningen ute tog jag äntligen tag i snölandskapet i frysen. Synd bara att det blir barmark så mycket fortare här inne än där ute.

Ibland är det bra att inte tänka för länge. Just do it.

Att man aldrig skall vara nöjd. Vel hit och dit hela tiden.

Jag bestämde mig för ganska längesedan att jag skulle försöka bli "naturligt" blond. Med fina slingor. Att jag tusen gånger tidigare lovat mig själv att aldrig bleka håret igen förträngde jag. Jag kan ju faktiskt ta det långsamt.
På grund av pengabrist hade jag skitit i att färga håret på väldigt länge, så jag startade hela processen med en fin utväxt. Från svart. Min söta frisörkompis hjälpte mig första omgången. Vi (hon) avfärgade, la i en toning för att dölja det röda, slingade och la i en toning igen. Om jag minns rätt. Mitt hår blev slitet, inte helt oväntat. Utväxten lät vi bli eftersom den bara skulle bli jätteljus, och det hade ju verkligen blivit en snygg kontrast.

Sen ville jag låta håret vila. När det sedan gått ett tag kände jag att jag inte hade pengar just då att lägga på håret. Så jag sköt upp det ännu mer. Tills jag fick ett infall och köpte en slingblekning. Det skall väl inte vara några problem att fixa själv? Såklart visade det sig bli svårare än jag tänkt. Slinghättan var helt omöjlig att handskas med så jag bestämde mig snabbt för att skippa den och freestyla. Så jag geggade i några tjocka slingor i överhåret och sparade det som blev kvar av blekningen. Ett par dagar senare gav jag mig på underhåret. Dock blev det inga slingor utan jag tog allt på en gång. Ja, det blev föga förvånande orange. Jag har väl säkert fyra-fem olika nyanser i mitt hår just nu. Samt en riktigt fet utväxt. Och väldigt ljusa partier här och var där jag råkat få färg i utväxten. Jag känner mig otroligt snygg. Men jag vill verkligen inte bleka mer just nu. Jag är så rädd om mitt hår efter alla år av misshandel. Då bör ju blekning vara uteslutet kan man tycka. Men jag är ju en velpotta!

För flera månader sedan köpte jag även en lätt blekning, som skall ta bort gula nyanser, samt en blond färg (det var ju rea) som jag tänkte kunde vara smart att slänga i när jag började närma mig mitt mål. De står i ett skåp och bara väntar. Det är ju inte precis läge att kleta in det nu, det hade bara gjort mer skada än nytta, dvs det hade bara slitit på mitt hår men inte ljusat upp det. Jaha.

Men vad ser jag överallt nu då? RÖTT! Jag ser bokstavligt talat rött! Jag vill ha rött hår! Men, hur svårt blir inte det att bleka bort sen? Hur jobbigt kommer det inte vara att hålla på och fixa utväxten? Och då har ju pengarna jag spenderat hittills varit nästan förgäves. Och de två oanvända färgerna i skåpet då? Och hade inte svart vart fint igen (once you go black, you never go back)? Jag älskar ju svart. Eller kanske rosa...

När jag vaknade vid två snöade det som bara den. Jag bara suckade och orkade inte ens bli irriterad. Vad gör väl ännu lite mer snö? Bring it on!
Sen har jag tillbringat mesta delen av dagen och kvällen (med undantag från när jag plockade ur det mesta pyntet ur granen, mycket motvilligt. Jag känner extrem separationsångest, den är ju så fin!) framför datorn, och då har jag persiennen nerdragen, eftersom jag inte uppskattar att folk har fri sikt in. Sen kikar jag på termometern och ser att det är plusgrader. Men det snöar ju fortfarande. Snö snö snö. Kollar ut, nej. Jag ser ingen snö, förutom de uppenbara drivorna på backen då. Härligt. Men får snart klart för mig att det istället regnar. Kul. Då hade det faktiskt hellre fått snöa. Isbanor är det värsta jag vet. Hur jobbigt är det inte att hamna mitt i en backe och varken kunna ta sig upp eller ner? Man är fast. Eller att spräcka svanskotan. Eller att behöva snigla sig fram, när det enda man vill är att gå till affären fort, handla det man skall och sen lika fort hem igen.

Vid åtta begav jag mig i alla fall ut. Jag förbannade sulan på skorna som är totalt platt. Och varför har jag inte investerat i ett par broddar? Parkeringen vid affären var nästan omöjlig att ta sig över. Jag var i alla fall glad åt att jag inte körde bil. När jag var på väg hem igen tänkte jag på hur tokigt det skulle vara att cykla nu. Vad möter jag sekunden senare? En cyklist! Wtf?

Åh, jag vet att jag är segast på att lägga upp foton. Men jag har inte Photoshop för tillfället och då finns inte riktigt lusten heller. Men snart så! Jag har lite på gång. Dessutom skall jag få en snabbare dator, det underlättar ju alltid. Tålamod är en dygd.

Och jag hade kopplat en ny blogg till denna, där jag hade tänkt lägga upp mina foton. Nu blir det inte så, utan jag skaffade nyss en helt annan blogg på tumblr, så får vi se hur det blir. Tanken är väl att här skall jag få ut allt mitt svammel och onödiga tankar om nödvändiga saker. Samt att publicera vardagsfoton blandat med de som jag är lite mer nöjd med. Den andra bloggen blir mer...tja. Vi får se helt enkelt!

Jag tror att detta kan bli riktigt bra.

Nu jävlar händer det saker! Sjukt nervöst men totalt awesome!

Förut idag (eller ja, igår blir det nu) fick jag ett ruskigt sug efter pizza. Så jag bylsade upp med stickade leggings, mjukisbyxor, tre par tröjor och ytterplagg, det är ju inte lönt att frysa (; Hungrig begav jag mig först till affären, skulle kolla en grej där, och blir helt förvirrad över alla dessa bilar på parkeringen. Runt halv åtta på kvällen  brukar man kunna räkna dom på en hand. Nu var det helt smockat. Efter en stund kom jag på att det ju skulle vara någon slags julgrej. Affären skulle ha öppet till elva och de hade billiga erbjudanden och små kalvar (haha) i en hage utanför. Jag som inte är så bekväm bland massa folk gick med snabba steg dit jag skulle, sen snabbt ut igen. Efter det ringde jag pizzerian och gick så långsamt jag förmådde ditåt (så att pizzan skulle hinna bli klar). Betalade och började gå hemåt. Alltid när jag har varit där går jag "bakvägen" hem, vilket kan bli en lite längre väg. Inte så mycket, men nog för att jag hellre skall ta en genväg. Så det gjorde jag, den genom skogen. Dumdristigt tänkte jag, men vafan. Jag vill bara hem och äta. Så jag tog upp mobilen och lyste med ficklampan, tänkte att det hade inte varit kul att ramla här, men ofta jag ramlar? Jag ramlar i stort sett aldrig. Sen försvinner mina fötter från marken. Jag faller huvudstupa framåt (tänk vad mycket man hinner tänka i fallet) och landar på mage, lite halvt på pizzakartongen. Skitsamma, pizzan är ju redan platt. Känner hur mitt knä genast börjar göra ont och när jag kikar så ser jag ett hål i byxan. Ajaj. Jaja, så länge det inte rinner blod. Det gjorde det inte. Vad jag visste iaf. Jag tänkte att här kan jag ju inte stå och se dum ut, skitsamma att mitt knä gör ont, jag måste ju hem. Så jag småhaltar sista biten. Behöver jag påpeka att jag gick mycket försiktigt? Fast jag gick försiktigt innan också, jag tror det var en jävla rot jag snubblade på, som inte riktigt syntes. Smärtan avtar iaf men min hand totalt domnar bort av kyla. Jag håller ju mobilen i den utan vantar, för att få ljus av den inbyggda ficklampan. Mobilen!? Den höll, fast jag tog i lite med den handen. Tänk att det var det viktigaste, att mobilen höll. Vilka prioriteringar. Kommer hem och sätter mig för att titta på skadan (fast först dubbelkollade jag mobilen). Det hade gått hål i leggingsen också. Men, bara ett skrubbsår, lite blod. Inte så mycket att prata om. Så kom smärtan. Min hjärna hade väl "lurat bort den" av "överlevnadsinstinkt" medan jag traskade hemåt. När jag väl var i säkert förvar och slappnade av, då var det inte roligt. Men jag tryckte i mig min pizza och var lite förargad över att såret inte var större, vad är det här att visa upp liksom. (fast hade det vart större hade jag blivit helt hysterisk, speciellt som jag var ensam, och bara panikat) Slutsats, tro inte att du är övermäktig snön, halkan och skogen (i mörker), det kunde faktiskt slutat riktigt illa.