Förut idag (eller ja, igår blir det nu) fick jag ett ruskigt sug efter pizza. Så jag bylsade upp med stickade leggings, mjukisbyxor, tre par tröjor och ytterplagg, det är ju inte lönt att frysa (; Hungrig begav jag mig först till affären, skulle kolla en grej där, och blir helt förvirrad över alla dessa bilar på parkeringen. Runt halv åtta på kvällen  brukar man kunna räkna dom på en hand. Nu var det helt smockat. Efter en stund kom jag på att det ju skulle vara någon slags julgrej. Affären skulle ha öppet till elva och de hade billiga erbjudanden och små kalvar (haha) i en hage utanför. Jag som inte är så bekväm bland massa folk gick med snabba steg dit jag skulle, sen snabbt ut igen. Efter det ringde jag pizzerian och gick så långsamt jag förmådde ditåt (så att pizzan skulle hinna bli klar). Betalade och började gå hemåt. Alltid när jag har varit där går jag "bakvägen" hem, vilket kan bli en lite längre väg. Inte så mycket, men nog för att jag hellre skall ta en genväg. Så det gjorde jag, den genom skogen. Dumdristigt tänkte jag, men vafan. Jag vill bara hem och äta. Så jag tog upp mobilen och lyste med ficklampan, tänkte att det hade inte varit kul att ramla här, men ofta jag ramlar? Jag ramlar i stort sett aldrig. Sen försvinner mina fötter från marken. Jag faller huvudstupa framåt (tänk vad mycket man hinner tänka i fallet) och landar på mage, lite halvt på pizzakartongen. Skitsamma, pizzan är ju redan platt. Känner hur mitt knä genast börjar göra ont och när jag kikar så ser jag ett hål i byxan. Ajaj. Jaja, så länge det inte rinner blod. Det gjorde det inte. Vad jag visste iaf. Jag tänkte att här kan jag ju inte stå och se dum ut, skitsamma att mitt knä gör ont, jag måste ju hem. Så jag småhaltar sista biten. Behöver jag påpeka att jag gick mycket försiktigt? Fast jag gick försiktigt innan också, jag tror det var en jävla rot jag snubblade på, som inte riktigt syntes. Smärtan avtar iaf men min hand totalt domnar bort av kyla. Jag håller ju mobilen i den utan vantar, för att få ljus av den inbyggda ficklampan. Mobilen!? Den höll, fast jag tog i lite med den handen. Tänk att det var det viktigaste, att mobilen höll. Vilka prioriteringar. Kommer hem och sätter mig för att titta på skadan (fast först dubbelkollade jag mobilen). Det hade gått hål i leggingsen också. Men, bara ett skrubbsår, lite blod. Inte så mycket att prata om. Så kom smärtan. Min hjärna hade väl "lurat bort den" av "överlevnadsinstinkt" medan jag traskade hemåt. När jag väl var i säkert förvar och slappnade av, då var det inte roligt. Men jag tryckte i mig min pizza och var lite förargad över att såret inte var större, vad är det här att visa upp liksom. (fast hade det vart större hade jag blivit helt hysterisk, speciellt som jag var ensam, och bara panikat) Slutsats, tro inte att du är övermäktig snön, halkan och skogen (i mörker), det kunde faktiskt slutat riktigt illa.