Oj, nu var det riktigt längesedan jag var inne här. Men jag har haft noll inspiration och inte ska man bara skriva för sakens skull. Eller hur?

Peppad av snösmältningen ute tog jag äntligen tag i snölandskapet i frysen. Synd bara att det blir barmark så mycket fortare här inne än där ute.

Ibland är det bra att inte tänka för länge. Just do it.

Att man aldrig skall vara nöjd. Vel hit och dit hela tiden.

Jag bestämde mig för ganska längesedan att jag skulle försöka bli "naturligt" blond. Med fina slingor. Att jag tusen gånger tidigare lovat mig själv att aldrig bleka håret igen förträngde jag. Jag kan ju faktiskt ta det långsamt.
På grund av pengabrist hade jag skitit i att färga håret på väldigt länge, så jag startade hela processen med en fin utväxt. Från svart. Min söta frisörkompis hjälpte mig första omgången. Vi (hon) avfärgade, la i en toning för att dölja det röda, slingade och la i en toning igen. Om jag minns rätt. Mitt hår blev slitet, inte helt oväntat. Utväxten lät vi bli eftersom den bara skulle bli jätteljus, och det hade ju verkligen blivit en snygg kontrast.

Sen ville jag låta håret vila. När det sedan gått ett tag kände jag att jag inte hade pengar just då att lägga på håret. Så jag sköt upp det ännu mer. Tills jag fick ett infall och köpte en slingblekning. Det skall väl inte vara några problem att fixa själv? Såklart visade det sig bli svårare än jag tänkt. Slinghättan var helt omöjlig att handskas med så jag bestämde mig snabbt för att skippa den och freestyla. Så jag geggade i några tjocka slingor i överhåret och sparade det som blev kvar av blekningen. Ett par dagar senare gav jag mig på underhåret. Dock blev det inga slingor utan jag tog allt på en gång. Ja, det blev föga förvånande orange. Jag har väl säkert fyra-fem olika nyanser i mitt hår just nu. Samt en riktigt fet utväxt. Och väldigt ljusa partier här och var där jag råkat få färg i utväxten. Jag känner mig otroligt snygg. Men jag vill verkligen inte bleka mer just nu. Jag är så rädd om mitt hår efter alla år av misshandel. Då bör ju blekning vara uteslutet kan man tycka. Men jag är ju en velpotta!

För flera månader sedan köpte jag även en lätt blekning, som skall ta bort gula nyanser, samt en blond färg (det var ju rea) som jag tänkte kunde vara smart att slänga i när jag började närma mig mitt mål. De står i ett skåp och bara väntar. Det är ju inte precis läge att kleta in det nu, det hade bara gjort mer skada än nytta, dvs det hade bara slitit på mitt hår men inte ljusat upp det. Jaha.

Men vad ser jag överallt nu då? RÖTT! Jag ser bokstavligt talat rött! Jag vill ha rött hår! Men, hur svårt blir inte det att bleka bort sen? Hur jobbigt kommer det inte vara att hålla på och fixa utväxten? Och då har ju pengarna jag spenderat hittills varit nästan förgäves. Och de två oanvända färgerna i skåpet då? Och hade inte svart vart fint igen (once you go black, you never go back)? Jag älskar ju svart. Eller kanske rosa...

När jag vaknade vid två snöade det som bara den. Jag bara suckade och orkade inte ens bli irriterad. Vad gör väl ännu lite mer snö? Bring it on!
Sen har jag tillbringat mesta delen av dagen och kvällen (med undantag från när jag plockade ur det mesta pyntet ur granen, mycket motvilligt. Jag känner extrem separationsångest, den är ju så fin!) framför datorn, och då har jag persiennen nerdragen, eftersom jag inte uppskattar att folk har fri sikt in. Sen kikar jag på termometern och ser att det är plusgrader. Men det snöar ju fortfarande. Snö snö snö. Kollar ut, nej. Jag ser ingen snö, förutom de uppenbara drivorna på backen då. Härligt. Men får snart klart för mig att det istället regnar. Kul. Då hade det faktiskt hellre fått snöa. Isbanor är det värsta jag vet. Hur jobbigt är det inte att hamna mitt i en backe och varken kunna ta sig upp eller ner? Man är fast. Eller att spräcka svanskotan. Eller att behöva snigla sig fram, när det enda man vill är att gå till affären fort, handla det man skall och sen lika fort hem igen.

Vid åtta begav jag mig i alla fall ut. Jag förbannade sulan på skorna som är totalt platt. Och varför har jag inte investerat i ett par broddar? Parkeringen vid affären var nästan omöjlig att ta sig över. Jag var i alla fall glad åt att jag inte körde bil. När jag var på väg hem igen tänkte jag på hur tokigt det skulle vara att cykla nu. Vad möter jag sekunden senare? En cyklist! Wtf?

Nu har jag äntligen fått tummen ur och fixat till iaf några bilder. Jag fick anse mig besegrad mot Photoshop (tills vidare) och acceptera att Lightroom inte förminskar bilderna (iaf inte som jag vill). Skitsamma. Detta är ju bara vardagsbilder, inget speciellt. Här är då lite av mitt december 2010. Fler bilder kommer!

Så. Advent infann sig och pyntet plockades fram, i hopp om att få en gnutta julkänsla. Jag misslyckades.






Jag följde slaviskt serien "Bortskämda barn" och satt och svor i min ensamhet.




Min lampa är fin. Det måste ju förevigas på bild. (jag har haft den i flera år dock)




Jag bakade blåbärspaj. Mycket enkelt, mycket gott.



Bästa mysljuset <3



Jag tittade på "Robinson" och svor lite till.



Jag vill aldrig plocka ner den!