Att man aldrig skall vara nöjd. Vel hit och dit hela tiden.

Jag bestämde mig för ganska längesedan att jag skulle försöka bli "naturligt" blond. Med fina slingor. Att jag tusen gånger tidigare lovat mig själv att aldrig bleka håret igen förträngde jag. Jag kan ju faktiskt ta det långsamt.
På grund av pengabrist hade jag skitit i att färga håret på väldigt länge, så jag startade hela processen med en fin utväxt. Från svart. Min söta frisörkompis hjälpte mig första omgången. Vi (hon) avfärgade, la i en toning för att dölja det röda, slingade och la i en toning igen. Om jag minns rätt. Mitt hår blev slitet, inte helt oväntat. Utväxten lät vi bli eftersom den bara skulle bli jätteljus, och det hade ju verkligen blivit en snygg kontrast.

Sen ville jag låta håret vila. När det sedan gått ett tag kände jag att jag inte hade pengar just då att lägga på håret. Så jag sköt upp det ännu mer. Tills jag fick ett infall och köpte en slingblekning. Det skall väl inte vara några problem att fixa själv? Såklart visade det sig bli svårare än jag tänkt. Slinghättan var helt omöjlig att handskas med så jag bestämde mig snabbt för att skippa den och freestyla. Så jag geggade i några tjocka slingor i överhåret och sparade det som blev kvar av blekningen. Ett par dagar senare gav jag mig på underhåret. Dock blev det inga slingor utan jag tog allt på en gång. Ja, det blev föga förvånande orange. Jag har väl säkert fyra-fem olika nyanser i mitt hår just nu. Samt en riktigt fet utväxt. Och väldigt ljusa partier här och var där jag råkat få färg i utväxten. Jag känner mig otroligt snygg. Men jag vill verkligen inte bleka mer just nu. Jag är så rädd om mitt hår efter alla år av misshandel. Då bör ju blekning vara uteslutet kan man tycka. Men jag är ju en velpotta!

För flera månader sedan köpte jag även en lätt blekning, som skall ta bort gula nyanser, samt en blond färg (det var ju rea) som jag tänkte kunde vara smart att slänga i när jag började närma mig mitt mål. De står i ett skåp och bara väntar. Det är ju inte precis läge att kleta in det nu, det hade bara gjort mer skada än nytta, dvs det hade bara slitit på mitt hår men inte ljusat upp det. Jaha.

Men vad ser jag överallt nu då? RÖTT! Jag ser bokstavligt talat rött! Jag vill ha rött hår! Men, hur svårt blir inte det att bleka bort sen? Hur jobbigt kommer det inte vara att hålla på och fixa utväxten? Och då har ju pengarna jag spenderat hittills varit nästan förgäves. Och de två oanvända färgerna i skåpet då? Och hade inte svart vart fint igen (once you go black, you never go back)? Jag älskar ju svart. Eller kanske rosa...