Usch, nu låter jag så där gnällig igen. Det gillar jag inte alls. Visst, jag älskar att gnälla och jag har alltid tusen saker att gnälla över. Det har väl dom flesta. Men det är nu den sista tiden jag har märkt hur....inte kul det är att läsa/höra sådant. Jag får andas djupt och försöka ta på mig verklighetsglasögonen lite, men de är ganska repiga och har fått ett konstigt dimmigt lager över sig, allt blir liksom suddigt och förvrängt.


Ps. Bitterfittan i mig lever dock och frodas. Jag väljer att se det som två skilda saker. Gnäll mot bitterhet. Bitterheten kan man ta mer med en nypa salt. Okej?