Okej, tid är viktigt. Tid är pengar. Tider måste passas. Tid kan vara värdefullt.
Men varför skall det då vara så olika för alla? Nu pratar jag inte om tidsoptimister eller tidspressare, utan om folk som värdesätter sin egen tid, men totalt skiter i din.

Jag stressade som en tok i förmiddags. Jag kom hemifrån i bra tid (för ovanlighetens skull) men var tvungen att gå till banken innan mitt möte. Väl utanför dörrarna går det upp för mig att det inte bara är jag som vill utnyttja bankens tjänster. Ögonen går mot klockan hela tiden medan aggressionen mot gubbarna som segar och går före når nya höjder. Det blir äntligen min tur och jag står nästan och hoppar för att det skall ta sådan tid. Sen fort iväg och anmäler mig i receptionen. En eller två minuter sen, i huvudet förbereder jag vad jag skall slänga ur mig till ursäkt. Jag får sitta ner och vänta. Och vänta. Och vänta. I tjugo minuter. Jag hade kunnat krypa baklänges från banken och ändå hunnit. Men nej. Hade jag varit sen hade jag fått skit för det, alternativt blivit nekad mötet och fått en ny tid. Men de har all rätt att ta god tid på sig? Är inte min tid lika viktig som deras? Jag får ursäkten att det var något annat innan som tog tid. Jaha? Men har du bokat ett möte med mig borde väl vi båda komma i tid? Oavsett. Samma regler för alla. Med vissa undantag, givetvis. Borde inte hon säga till den som tog upp hennes tid att det måste skyndas på, hon har ett annat möte. För min tid är fan lika viktig. Jag har ingen lust att spendera hela dagen i ett väntrum. Kan det inte vara så att jag kanske har planerat upp dagen? Givetvis är tjugo minuter inget att sura över, men det är principen och respektlösheten. Jag har inget jobb, nej. Det gör inte mina dagar mindre värdefulla än alla andras. Min tid betyder något och det borde fan respekteras.