Det är som om någon eller något har tömt mig på all energi som existerat i min kropp. Jag vill bara falla ihop och lägga mig i fosterställning.
Att ena dagen vilja göra precis allt (och helst på en gång) till att nästa inte vilja/orka något drar också energi. Tanken på tanken. Uff.
Och att aldrig få sova. Jag sover, men jag sover inte. Senaste veckan har jag varit så trött om dagarna att jag nästan önskat att jag kunde lägga mig ner på stället jag stod och sova några dagar. Jag är helt utmattad.

Att hösten närmar sig gör mig orolig. Jag vet inte hur jag skulle orka med mer elände. Kan jag styra det? Kan jag förhindra? Skall jag bara flyta med och se vad som händer?

Nej, just nu orkar jag inte ens tänka på det, utan hoppas att orken och energin infinner sig inom den närmsta framtiden. För jag orkar inte inte orka.