Det känns skönt att ha positiva dagar. Dagar då den där gråskalan existerar.
Då nyanserna träder fram.
Insikter och tydliga framsteg. Att kunna känna stolthet över sig själv. Att se sina egna framgångar. Det är nyttigt. Men glöms tyvärr lika snabbt bort.

Jag fick tipset idag att skriva ner det positiva. Just nu fokuserar jag bara på allt det negativa utan att inse att det inte är allt. Jag behöver kunna kolla tillbaka på veckokorten och se båda sidor av eländet. Upptäcka att det faktiskt inte står still, som det alltför ofta känns som. En knuff framåt och lite hejarop från mig själv. Det är ju trots allt jag själv som borde vara min största hejarklack. Inte den andra sidan av publiken som buar högt och ljudligt.

Det är såna här dagar man vill. Jag vill allt. För mycket på en gång. Men det spelar ingen roll, bara känslan av att för en gångs skull bry sig om saker är så sprudlande härlig.

Så nu står jag här och vinglar lite, och hoppas på att falla åt rätt håll.