Alltså, fy fan vad skönt det är att äntligen våga säga ifrån och ifrågasätta. Inte bara sitta och nicka och koka inombords.
Hur skall folk kunna veta vad jag känner och tycker om jag inte säger något? Jag motarbetar ju bara mig själv.

Som idag till exempel. I vanliga fall hade jag bara nickat och accepterat. Gått hem och mått skit. Dels för att jag inte vågade stå upp för min sak, dels för att jag visste att beslutet jag motsade var fel och skulle få mig att krascha. Man skall inte leka med psyket, och jag är den enda personen som vet bäst hur jag funkar. Jag kanske inte vet vilka medel som behövs, men jag vet såpass att mixtrar man med för mycket går det åt helvete.

Det kanske inte blir som jag vill. Men nu kan jag ändå stå med huvudet högt och säga att jag faktiskt försökte. Jag ifrågasatte. Jag vågade säga vad jag tyckte. Jag lyssnade på den andra personen. Och för en gångs skull kände jag stolthet.